Min coach (hustru) hade som målsättningen att jag skulle springa så lite fel som möjligt, så det var bara att försöka leva upp till det. Underförstått att de andra springer mer fel. Innan start sedvanliga nervösa hot och spekulationer från alla håll och kanter. Hade själv full koll på att Håkan gick ut 1:30 före, Mats 1:00 före, Jan R och jag gick ut ihop, Per och Lasse 0:30 efter.
Gick ut okoncentrerat och hade svårt att svänga österut från stigen. Föll för långt söderut innan jag svängde norrut och fick fatt på norra stenmursslutet och svängde in mot kontrollen. Här kom till min glädje Mats men tyvärr hade han i släptåg Per och Lasse. Alltså hade jag redan tappat en halv minut.
Mats gick ut hårt mot NO, hängde på och kom ut på lilla vägen mot huset. Här stod en skylt "Varning för lösspringande hundar" svängde räddhågset upp på höjden norr om huset föll ner för långt och fick kämpa mig tillbaka och var efter Mats och Per. Efter diket gick jag åter för långt söderut innan jag styrde in mot kontrollen. Efter Mats och Per igen. Denna sträcka borde man ha gått SO via stigarna och längs med kraftledningen. Tappade väl en halv minut igen.
Mats gick åter ut hårt S om tomterna i kanten på sankmarken upp på höjden och vem kommer inte där i kontrakurs? jo Håkan. Yes nu var man ju med, men var farao är kontrollen. Backade något söderut med Håkan innan vi fortsatte norrut till kontrollen, Mats hängde på. Per och Lasse syntes inte. Dom gjorde kanske det klokare vägvalet, norrut, på vägen mellan tomterna, stigen fram till kontrollen.
Ut på stigen norrut, Håkan drog ifrån meter för meter. Vänster på vägen höger direkt mellan tomterna. Passerade Paul och Margit medan jag rundade sankmarken i en vid vänsterböj. Mats passerade mig på insidan strax innan kontrollen.
Fortsätter rakt norrut, ser Håkan 100 m framför klättrande över en stenmur. Drar något västerut och kommer ut på stigen (NS). När jag kommer fram till stigförgreningen kommer Håkan? från höger och springer västerut in på stigen i grönområdet, jag tvekar något men hänger på, tvekan kostade ca 30 m.(Skulle kört NO runt på stigarna och vägarna.) Efter 150 m på stigen i det gröna går det rakt norrut mot staketet. I sankmarken och längs staketet går det inte fort, risigt och tungsprungit. När jag passerar vägen passerar jag också Torsten. Håkan är nu ca 100 m framför mig och håller på att runda höjden, jag väljer en rakare linje högre upp på höjden. När jag kommer upp ser jag ett flertal kombatanter som letar ca 150 m SO om kontrollen. Per passerar mig i västlig riktning när jag springer avstannande in i ringen. Vi ser dock kontrollen samtidigt Per stämplar först sen jag, därefter Håkan. Resten kommer antagligen som en flugsvärm efter oss. Bryr mig inte dom är ju passè(rade).
Per drar iväg rakt på över sankmarkerna, finns inte mycket att välja på, så jag hänger på så också Håkan.När vi stämplar kommer Benny in från väster, (troligen för att slippa blöta ner skorna).
Per ger upp eftersom han bommade femman!? och vi springer bara och skuggar honom!? (han kunde ju ha hängt med ut i sankmarken så hade solen lyst på honom också). Håkan drar iväg som en skållad råtta, jag tappar nästan direkt 50 m. Till min besvikelse ser jag att han springer exakt på linjen till sjuan. Mitt i sankmarken, som är tungsprungen, försvinner han bland tallarna 100 m framför mig. Jag fortsätter dock gå/springa, med trötta ben, fram till kontrollen.
Rakt västerut i sankmarken, och 100 m framför mig ser jag att regerande mästaren (Arne G) har blivit passerad av Håkan. Över höjden och ner och tar branten.
Kompass rakt på men kommer något vänster om linjen, ser Arne ännu mer till vänster i sankmarken (ser trött ut). Är själv mycket trött men kämpar för att ingen skall få rygg på mig över sankmarken. Kommer upp mitt på fastmarken svänger höger och Arne ansluter sig. Går upp för tidigt i ringkanten, stannar för inläsning, drar västerut något för långt och får svänga tillbaka. Ser till min glädje inga fler MOK:are, än Arne, trots en minut tappad.
Får nästan en chock när jag ser långsträckan. Har inte tid att vara social med den gamle mannen längre utan drar iväg i ett högervägval. Rågången fram till vägen. Rakt över i SSV riktning, rundar ön i sankmarken till höger, upp till höger runt det gröna på otydliga rågången. Över vägen kommer på fel rågång rundar långa sankmarken till höger. Springer SO efter sankmarken över stenmuren förbi tornet och ut på stigen (NS). Här hakar jag på Linda som kommit in från NO. Hon drar hårt på stigen och jag halkar efter en 20 m. När vi svänger vänster ut på vägen står Uffe och Ingela och ropar att jag kommer som trea. Framför mig svänger Linda vänster igen, jag hänger på. Men varningsklockorna börjar ringa. Det känns fel, mycket riktigt Linda vänder kommer mot mig. Vi fortsätter in på rätt väg. Linda flåsar förbi mig, jag tänker säga till henne -lugnt och fint in till den sista som ser lurig ut, men ett kakafoni av svordommar och okvädesord avbryter mig. Håkan går ca 70 m norr om kontrollen och håller tal om kontrollpunkten (med Per? i släptåg). Linda och jag lämnar stigen i ringkanten, samtidigt ser jag Ylwa kommer stormande bakom oss på vägen. Linda och jag tvekar något eftersom Håkan och Per brötar runt. Linda förflyttar sig mot Håkan och Per, medan jag tycker vi skall längre söderut. En snabb titt på kartan och jag fortsätter några steg till ser kontrollen samtidigt som Ylwa rusar förbi rakt ner mot kontrollen. Ylwa stämplar först jag sen, fullt ös in i mål. Ja så lätt va den.
Tack Magnus och Mika för ett härligt arrangemang. Kanon att få testa terrängen inför Lång-DM. Och ni som nu inte hängde med Ylwa och mig, ni kommer att få flera chanser att träna upp er till nästa Frostavallsspiken med bla provlöpning av banor inför vår hösttävling Ungdomscupfinal/Lång-DM.
Jan J